AboFlah, kuwaitiske YouTube-profilen med 50 miljoner prenumeranter, säger att han vill att hans barn ska växa upp offline. Det är ett uppseendeväckande besked från en person som lever nästan hela sitt vakna liv framför kameran och som byggt en förmögenhet på att aldrig logga ut. Hans linje sätter fingret på en fråga som allt fler kreatörer tvingas svara på: går det att tjäna pengar på total digital exponering och samtidigt hålla nästa generation utanför den?
Kanalen från 2016 har blivit ett av världens hundra största konton
Hassan Suleiman startade sin YouTube-kanal den 28 juli 2016 med humoristiska spelklipp. Tio år senare ligger kanalen kring plats 106 globalt, med runt 8 miljarder totala visningar och omkring 70 miljoner följare över samtliga plattformar. Bara den senaste månaden har kanalen dragit in nära 99 miljoner visningar och 200 000 nya prenumeranter.
Han är den arabiskspråkiga världens svar på IShowSpeed och KSI, två profiler han dessutom samarbetat med. Kännetecknen är mustaschen, det höga skrattet och ett taltempo som sällan tar pauser. Ekonomin bakom är minst lika expansiv: AboFlah är medgrundare av 8Flamez, ett bolag som hanterar kreatörer och bygger infrastruktur för skaparekonomin, med en vit studiolokal i Dubai fylld av rekvisita och inspelningsutrustning.
Och det mest omtalade han gjort har inget med spel att göra. I en glaskub i Dubai livestreamade han i 12 dygn utan avbrott och samlade in 11 miljoner dollar till flyktinghjälp. Han tog två världsrekord på samma gång: världens längsta livestream och flest samtidiga tittare på en välgörenhetssändning.
AboFlah beskriver kameran som mer bekväm än att slippa den
AboFlah har i intervjuer beskrivit sitt förhållande till sändningarna på ett sätt som få vuxna med vanliga jobb skulle känna igen, kameran är inte en arbetsuppgift utan ett normaltillstånd och antalet timmar per dygn han faktiskt är offline går att räkna på en hand. I samtal med The National har han talat öppet om familj, pengar och de fysiska utmaningarna i välgörenhetsprojekten.
Just därför blir barnbeskedet intressant. Han har inte sagt att streaming är skadligt. Han har sagt att han inte vill att hans barn ska leva som han.
Kreatörer sätter hårdare skärmregler för sina egna barn än för sina följare
Att influencers sätter hårdare regler för sina egna barn än för sina följare är inget nytt fenomen men det har blivit tydligare i takt med att den första generationen kreatörer får familj. Den som lever på uppmärksamhetsekonomin vet exakt hur beroendeframkallande den är, eftersom hela yrket består i att optimera för fler minuter av någon annans tid. Barn som exponeras i förälderns kanal kan inte lämna materialet bakom sig när de blir äldre och kritiken mot familjekanaler har hårdnat de senaste åren. En kreatörs intäkter är knutna till personen, vilket gör familjen till ett potentiellt innehållsområde med enorm kommersiell dragningskraft. Digital detox har dessutom blivit en statusmarkör snarare än en uppoffring, särskilt bland dem som har råd att välja.
Sverige är knappast förskonat. Svenska profiler har de senaste åren rört sig i motsatt riktning mot familjeinnehåll, med barn som suddas ut ur bild, byts mot emojis eller helt utesluts från kontot. Samtidigt visar svenska barns skärmvanor att frågan inte bara handlar om kreatörsfamiljer, utan om alla hushåll där föräldrarna själva sitter med telefonen.
Glaskuben i Dubai visar varför gränsdragningen är svår
Glaskuben i Dubai är exempelvis svår att kalla för slöseri med tid. Tolv dygn framför en kamera gav 11 miljoner dollar till flyktingar, en summa få traditionella insamlingar når. Det är just den logiken som gör influencer-föräldraskapet så knotigt: samma plattform som man vill skydda barnen från är den som gör det möjligt att flytta pengar i den storleksordningen.
Ekonomin i botten är dessutom påtaglig även utan rekordsändningar. Uppskattningar av kanalens annonsintäkter ligger kring 36 000 dollar i månaden, ungefär 7 000 dollar per video och det är innan sponsring, bolagsintäkter och 8Flamez räknas in. Att stänga av är alltså inte gratis.
Två saker kan gälla samtidigt: plattformarna kan användas till något mätbart bra och det behöver inte betyda att man vill att sina barn ska växa upp inne i dem.
Frågan flyttar från ”hur mycket skärmtid” till ”vem tjänar på den”
Det som gör AboFlahs hållning värd att notera är att den kommer inifrån. När någon med 50 miljoner prenumeranter säger att barnen ska hållas utanför är det inte moralpanik från en utomstående, utan en branschinsider som drar en gräns runt sitt eget hem. Samma rörelse går att se hos flera stora kreatörer, från IShowSpeed och uppåt, där privatlivet successivt förhandlas bort från kanalen.
För svenska läsare som funderar över sina egna vanor är det värt att notera skillnaden i motiv. Diskussionen om hur mycket streaming man betalar för handlar om pengar. Diskussionen kreatörerna själva för handlar om vad ständig närvaro gör med en person över tid.
Nästa test blir vad som händer när kreatörsbarnen blir tonåringar och vill ha egna konton. Då räcker det inte med en policy hemma vid köksbordet.
