Ozzy Osbourne har lämnat oss. Igår, den 22 juli 2025, somnade han in i sitt hem i Birmingham, omgiven av sin familj. Det blev slutet på ett av de mest inflytelserika, dramatiska och oförglömliga kapitlen i rockhistorien. Med en karriär som sträckte sig över mer än fem decennier, var Ozzy inte bara en musiker – han var ett kulturellt fenomen, en ikon och en överlevare.
Från Aston till världsscenerna
John Michael Osbourne föddes 1948 i arbetarkvarteren i Aston, Birmingham. Redan i tonåren visade han ett intresse för musik, inspirerad av Beatles och bluesrock. Men ingen kunde då ana vilken kraft som höll på att växa fram.
Tillsammans med Tony Iommi, Geezer Butler och Bill Ward bildade han Black Sabbath 1968 – ett band som skulle förändra musikhistorien. Deras första album släpptes 1970, och med tunga riff, domedagstexter och Ozzys säregna sångröst skapade de något helt nytt: heavy metal.
Soundet var rått, dystert och hotfullt – raka motsatsen till den psykedeliska pop som dominerade tiden. Iommis distade gitarr, Butlers mörka texter, Wards drivna trummor och Ozzys klagande, närmast besatta sång bildade ett uttryck som ingen tidigare hört.
Det var musik för de marginaliserade, för de som inte passade in. Black Sabbath blev snabbt ett kultfenomen – och Ozzy blev dess profet.
En ny era som soloartist
Efter att ha lämnat Black Sabbath 1979 – mitt i ett kaos av droger, psykisk ohälsa och konflikter – trodde många att Ozzy var slut. Istället påbörjade han sitt största kapitel. Med albumet Blizzard of Ozz återföddes han som soloartist, och hits som Crazy Train, Mr. Crowley och senare No More Tears bekräftade hans roll som en kreativ och karismatisk kraft att räkna med.
Hans scenpersona – galen, teatralisk, ibland chockerande – blev en del av hans varumärke. Men musiken var alltid kärnan. Texterna var ofta mörka men ärliga, och genom åren blev Ozzy en symbol för att resa sig – gång på gång.
Med hjälp av talangfulla gitarrister som Randy Rhoads och senare Zakk Wylde utvecklade han sitt sound och förnyade sin stil utan att tappa sin identitet. Han tog risker, experimenterade och vågade vara sårbar.
Där andra artister föll in i mönster, valde Ozzy att överraska – med både kraftfull rock och emotionella ballader. Hans solokarriär blev inte bara en comeback, utan ett nytt fundament i hårdrockens historia.
En banbrytande diskografi som format generationer
Ozzy Osbournes musikaliska arv sträcker sig över mer än fem decennier – och varje epok i hans karriär har satt tydliga avtryck i rock- och metalvärlden. Som frontfigur för Black Sabbath lade han grunden för heavy metal, och som soloartist fortsatte han att utveckla och förfina sitt unika uttryck. Här är albumen i hans karriär:
Med Black Sabbath:
- Black Sabbath (1970): Starten på heavy metal – mörk, hotfull och nyskapande.
- Paranoid (1970): Innehåller klassikerna War Pigs, Iron Man och Paranoid – ett av de mest inflytelserika rockalbumen någonsin.
- Master of Reality (1971): Mer nedstämt, tyngre och råare – inspirerade framtida doom- och stonerband.
- Vol. 4 (1972): Mer experimentellt sound med inslag av ballader och bredare arrangemang.
- Sabbath Bloody Sabbath (1973): Ett moget och komplext album som visade bandets musikaliska bredd.
Som soloartist:
- Blizzard of Ozz (1980): Solodebuten med odödliga spår som Crazy Train och Mr. Crowley.
- Diary of a Madman (1981): Mörk, dramatisk och tekniskt avancerad – ett konstnärligt steg framåt.
- Bark at the Moon (1983): Mer syntbaserat sound men fortfarande trogen metalsjälen.
- The Ultimate Sin (1986): Glammetal-era med singeln Shot in the Dark – stilmässigt mer polerad.
- No Rest for the Wicked (1988): Introducerade gitarristen Zakk Wylde – ett nytt kapitel i Ozzys sound.
- No More Tears (1991): Ett av hans mest hyllade album med starka låtar, där titelspåret blev en milstolpe.
- Ozzmosis (1995): En introspektiv och något mer nedtonad skiva med emotionell tyngd.
- Down to Earth (2001): Ett modernt och melodiöst album med låtar som Gets Me Through.
- Under Cover (2005): En coverskiva där Ozzy tolkar låtar av The Beatles, King Crimson och andra favoriter.
- Black Rain (2007): En politiskt färgad skiva som kombinerar tyngd med moderna influenser.
- Scream (2010): Det första albumet utan Zakk Wylde på gitarr sedan 1988 – nytt sound men samma energi.
- Ordinary Man (2020): Ett emotionellt album med gäster som Elton John och Post Malone – inspelat mitt under hälsokampen.
- Patient Number 9 (2022): Det sista albumet – mörkt, vackert och gästfyllt, med insatser från bland andra Eric Clapton och Tony Iommi.
Oavsett om det gällde riffen i Iron Man, det vemodiga i No More Tears, eller det galna energiflödet i Crazy Train, så lyckades Ozzy gång på gång skapa musik som gick rakt in i själen. Hans diskografi är inte bara lång – den är grundläggande för rockmusikens utveckling. Och det allra mest anmärkningsvärda? Han var kreativ in i det sista – en artist som aldrig tystnade, förrän kroppen gjorde det åt honom.
Hans samlade verk innehåller över 20 studioalbum och otaliga liveskivor, samlingar och turnéer. Många av hans låtar är idag odödliga rockhymner, och flera album har nått platinastatus världen över.
I nedanstående video kan du lyssna på ett av hans mer kända sololåtar, ”Dreamer”:
Ozzy skapade inte bara musik – han byggde ett universum av ljud, känslor och attityd som fortsätter att inspirera generation efter generation.
Vänskap och rivalitet inom rockvärlden
Ozzy Osbourne var älskad – men också fruktad – i rockvärlden. Hans intensitet, unika stil och kompromisslösa approach gjorde honom till både en förebild och en utmaning. Många såg upp till honom, andra försökte överträffa honom – men nästan alla respekterade honom.
Under sin långa karriär byggde han nära relationer med några av de största namnen i musikvärlden. Lemmy från Motörhead var en av hans närmaste vänner – de delade både scener, hotellrum och livsfilosofi. James Hetfield från Metallica har flera gånger sagt att Ozzy var hans största idol som ung. Slash från Guns N’ Roses har också berättat hur det kändes att kliva in i Ozzys värld, där gränserna mellan kaos och kreativitet ständigt suddades ut.
Men Ozzy hade också sina duster. Rivaliteten med Dio-eran i Black Sabbath skapade splittring bland fansen, även om respekten fanns där. Det fanns alltid drama i hans närhet – men det var ett drama som ofta ledde till innovation snarare än konflikter. Ozzy hade en unik förmåga att få både vänner och fiender att vilja vara en del av hans resa, på gott och ont.
En man med många ansikten – skräckikon, familjefar och överlevare
Ozzy Osbourne var så mycket mer än bara en rockstjärna. Han var en levande symbol för kontraster: en scenfigur omgiven av blod, fladdermöss och svarta kors – men också en trött, mjuk pappa som försökte hålla ordning på hundarna i realityserien The Osbournes. Han kunde vråla som en demon inför tusentals fans ena dagen, och sitta och dricka te i pyjamas nästa.
Hans familjeliv var kanske det mest oväntade inslaget i hans offentliga persona. Tillsammans med Sharon Osbourne byggde han inte bara ett äktenskap, utan också ett affärsimperium och en stabil grund genom livets stormar. Barnen – Aimee, Kelly och Jack – växte upp i strålkastarljuset, men Ozzy visade gång på gång att de kom först, oavsett turné, skivsläpp eller kaos.
Samtidigt förblev han alltid den han var i grunden: en överlevare. Någon som tagit sig igenom drogmissbruk, psykisk ohälsa, fysiska olyckor och svåra sjukdomar – utan att tappa sig själv. När han till sist drabbades av Parkinsons sjukdom, mötte han den som han mött allt annat: med svärta, humor och en okuvlig vilja att leva vidare.
Ozzy Osbourne var en ikon som inte gick att placera i ett fack. Han var mörker och värme, galenskap och närvaro – på samma gång. Det var kanske därför han berörde så många. För bakom alla masker fanns alltid något äkta.
Avskedet – och den sista konserten
Den 5 juli 2025 arrangerades en sista konsert: “Back to the Beginning”. En återförening med Black Sabbath i hemstaden Birmingham. Trots sin sjukdom satt Ozzy på en tron och sjöng inför tiotusentals människor – ett symboliskt farväl till scenen, musiken och publiken.
Konserten samlade in enorma summor till välgörenhet och sågs av fans världen över som ett sista kapitel värdigt hans karriär. I efterhand beskrev många kvällen som mer än en spelning – det var en ceremoni, en hyllning och en kärleksförklaring.
Här kan du se en video från koncerten som spelats in av en användare på YouTube:
Ozzys arv var mer än bara musik
Ozzy Osbourne var inte bara en sångare. Han skapade ett helt sound, en stil och en kultur. Han vågade gå sin egen väg, även när den var farlig. Han gjorde misstag – och erkände dem. Han stod upp, om och om igen, och blev med tiden något mer än en rockikon: han blev en symbol för styrka, ärlighet och överlevnad.
I en av sina sista intervjuer sa han att han ville bli ihågkommen som någon som aldrig gav upp. Och det kommer han att bli. Han stod upp när kroppen sa ifrån. Han fortsatte när rösten sviktade. Han log när smärtan var som värst. Ozzy visade oss att mörkret inte är något att frukta – det är där kraften bor.
Ozzy Osbourne har lämnat scenen – men han lämnar efter sig ett eko som aldrig kommer att dö ut. Miljontals fans världen över sörjer, men ännu fler firar allt han gav: musiken, energin, modet och minnena.
Hans skratt, hans galenskap, hans kraft – allt lever vidare i varje riff, varje textrad och varje generation som tar sin första steg in i metalvärlden med Iron Man i hörlurarna.
Tack, Ozzy. Vila i frid – men aldrig i tystnad.
Vanliga frågor
Hur gammal var Ozzy Osbourne?
Ozzy Osbourne blev 76 år gammal. Han föddes den 3 december 1948 i Birmingham och gick bort den 22 juli 2025.
Hur många barn hade Ozzy Osbourne?
Ozzy hade sex barn. Tre tillsammans med sin fru Sharon Osbourne – Aimee, Kelly och Jack – och tre från ett tidigare äktenskap med Thelma Riley: Elliot, Jessica och Louis.
Var bodde Ozzy Osbourne?
Ozzy bodde under olika perioder i både England och USA. De sista åren av sitt liv tillbringade han i sitt hem i Birmingham, där han också avled, omgiven av sin familj.
Vilken sjukdom hade Ozzy Osbourne?
Ozzy led av Parkinsons sjukdom, som han gick ut offentligt med 2019. Utöver det hade han genom åren flera andra hälsoproblem, bland annat efterverkningar av en olycka och nervskador – men han fortsatte kämpa ända till slutet.