Drottning Kristina

Kungligt

Den okonventionella prinsessan

Den 7 december 1626 föddes ett barn på Stockholms slott som skulle bli en av Europas mest omtalade kvinnor under hela 1600-talet. När förlossningen var över trodde man först att det var en pojke, eftersom barnet var hårigt och skrek med mörk stämma. Kanonerna stod redan klara att avfyra prinssalut innan man insåg att det var en flicka. Hennes far Gustav II Adolf valde dock att fira henne som om hon vore en arvprins, och prinssaluten avfyrades ändå.

Kristina var Gustav II Adolfs och Maria Eleonoras enda överlevande barn. Föräldrarnas tidigare barn hade nämligen alla dött i unga år, vilket gjorde Kristina till en ovärderlig arvtagare. Gustav II Adolf bestämde därför tidigt att hon skulle få en pojkes uppfostran och utbildning. Han ville att hon skulle veta allt en blivande regent behöver kunna, alltså militär strategi, latin, ridkonst och politik.

När Kristina var fem år stupade hennes far i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Den lilla flickan blev därmed officiellt drottning av Sverige innan hon ens fyllt sex. Eftersom hon var för ung för att regera tog en förmyndarregering över landet. Ledare för denna var rikskanslern Axel Oxenstierna, en av Sveriges mäktigaste statsmän genom tiderna.

Hela drottning Kristinas historiska betydelse och stormaktstidens kontext beskrivs utförligt på SO-rummet.

Uppväxten under Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna ansvarade för Kristinas uppfostran och utbildning. Han uppfyllde således Gustav II Adolfs önskan om en manlig uppfostran och såg till att Kristina fick tillgång till tidens främsta lärare. När hon var tio år gammal skildes hon dessutom från sin mor Maria Eleonora, som ansågs vara mentalt instabil och slösaktig. Kristina växte därefter upp tillsammans med sin kusin Karl Gustav, som senare skulle bli kung Karl X Gustav.

Kristinas intellektuella förmåga blev tidigt uppenbar. Hon lärde sig flera språk, däribland latin, franska, italienska, spanska och tyska. Samtidigt studerade hon filosofi, teologi, historia och matematik med samma intensitet. Oxenstierna kunde 1640 belåtet konstatera att Kristina inte var som en kvinnoperson utan behjärtad och av ett gott förstånd, vilket var tidens högsta beröm en kvinna kunde få.

Vid 18 års ålder tog Kristina den 8 december 1644 över riksstyret. Därmed upphörde förmyndarregeringen och Sverige fick sin första regerande drottning sedan medeltiden. Kristinas första regeringsår präglades av slutet på det trettioåriga kriget. Den westfaliska freden 1648 gav dessutom Sverige stora landvinningar och stormaktsposition i Europa, vilket hyllades med stor pompa.

@nationalmuseumswe Oljemålning av drottning Kristina som barn

Kröningen 1650: Sveriges mest påkostade ceremoni

Kristinas kröning ägde rum i Storkyrkan i Stockholm den 20 oktober 1650. Det var samtidigt den mest påkostade ceremoni Sverige någonsin sett. Förberedelserna hade nämligen pågått sedan freden 1648. Drottningen valde att åka i en praktfull vagn från Paris dragen av sex vita hästar, medan kröningshästen följde efter med tom damsadel som symbol för hennes ovanliga ställning.

Kröningsmanteln var av purpurfärgad sammet med 764 broderade guldkronor och rikligt med pärlor. Festligheterna runt kröningen pågick i flera dagar och samlade representanter från hela Europa. Kristina ville visa att Sverige var en kulturell stormakt jämbördig med Frankrike, Spanien och Italien.

Kröningen blev höjdpunkten på hennes tid som svensk regent och samtidigt dess paradox: bara fyra år senare valde hon att abdikera. Kröningsmanteln, kröningssadeln och en rad andra föremål från ceremonin bevaras än idag på Livrustkammaren i Stockholm.

Vägran att gifta sig och relationen med Ebba Sparre

Som ung hade Kristina varit bestämd med att hon inte ville gifta sig. Hon hade redan som barn varit förlovad med sin kusin Karl Gustav, men när hon blev myndig vägrade hon att uppfylla löftet. På 1600-talet var en gift kvinna juridiskt underordnad sin man, och Kristina värderade sin frihet och självbestämmande för högt. Hennes egen formulering har gått till historien: hon vägrade enligt egen utsago bli en åker för mannens plog, ett uttryck som blev sinnebilden för hennes syn på äktenskapet.

I sin självbiografi tackade Kristina Gud för att hennes själ skapats helt manlig, liksom resten av hennes kropp, fri från kvinnliga svagheter. Hon klädde sig ofta i manskläder, red grensle i sadel avsedd för män och uppvisade beteenden som chockerade hennes samtid. Historiker har i flera hundra år debatterat hennes sexualitet, och de flesta moderna forskare anser idag att hon sannolikt var bisexuell.

Den närmaste relationen i hennes unga vuxenliv var med hovdamen Ebba Sparre. De två delade säng, något som var vanligt på 1600-talet för värmens skull, men deras förhållande gick uppenbarligen djupare än så. Dessutom skickade Kristina kärleksfulla brev till Sparre där hon kallade henne sin älskade och uttryckte stark längtan. När Kristina lämnade Sverige var det Ebba Sparre hon saknade mest.

Hennes vägran att gifta sig skapade dock ett problem för riket. Utan en arvinge skulle Vasaätten dö ut, så Kristina löste det genom att tidigt utnämna Karl Gustav till tronföljare. Vid 1650 års riksdag övertygade hon därför de fyra stånden att acceptera honom som tronföljare om hon dog ogift och barnlös.

Abdikationen i Uppsala 1654

Den 6 juni 1654 ägde en av Sveriges mest dramatiska politiska händelser rum. På Uppsala slott klev drottning Kristina in i tronsalen, klädd i full kunglig skrud, och möttes av representanter för de fyra stånden, alltså adeln, prästerna, borgarna och bönderna. Först lade hon ifrån sig krona, spira, riksäpple och svärd. Därefter höll hon ett tal där hon förklarade varför hon valde att abdikera.

Samma dag kröntes hennes kusin Karl X Gustav till Sveriges nye kung. Övergången var noga planerad och skedde således utan motstånd. Kristina hade i abdikationsavtalet säkrat sig stora inkomster från svenska underhållsländer, vilket skulle finansiera hennes liv som ex-drottning. Dessutom hade hon tillförsäkrat sig en exceptionell ställning som suverän med domsrätt över sitt eget hov.

Konverteringen till katolicismen

Den verkliga sensationen kom efter abdikationen. Kristina avslöjade nämligen snart att hon hade konverterat till katolicismen. För protestantismens stormakt och Gustav II Adolfs hemland var detta inget mindre än en politisk jordbävning. Sverige hade dessutom kämpat och dött för den lutherska läran under det trettioåriga kriget, och nu hade Sveriges egen drottning bytt sida.

I hemlighet hade Kristina konverterat redan i Bryssel den 24 december 1654. Den officiella konverteringen ägde däremot rum i Hofkirche i Innsbruck den 3 november 1655. Hela Europa följde händelseförloppet med spänning.

För Vatikanen var det en triumf, för den protestantiska världen en chock. Den svenska religionsstadgan från 1617 förklarade dem som avföll till papismen som biltoga, men eftersom Kristina inte längre var Sveriges drottning kunde lagen inte tillämpas på henne.

Det stora intåget i Rom

Den 23 december 1655 gjorde Kristina sitt formella intåg i Rom. Det blev en av århundradets mest spektakulära ceremonier. Hon red in i staden på en vit häst med en sadel avsedd för män, enkelt klädd i grå dräkt, svart hatt och utan smycken.

Färden gick längs Via del Corso till Piazza di San Marco, förbi Monte Giardono och slutade på Petersplatsen. Från närliggande Castel Sant’Angelo sköts salut och affärer var stängda under hela festdagen. Hennes mottagande organiserades av påven själv och syftade till att markera den katolska kyrkans seger över protestantismen.

Beskrivningar från samtida observatörer ger en bild som skiljer sig från den manhaftiga drottning man ofta föreställer sig. Hon var en mörkhårig kvinna i slutet av tjugoårsåldern, med stor näsa, oregelbundna anletsdrag och knappast mer än 150 centimeter lång. På äldre dagar ska hon enligt en fransk besökare ha varit mycket liten, mycket fetlagd och satt.

Hon antog namnet Kristina Alexandra och slog sig först ned i Palazzo Farnese, där hon bodde fram till 1659. Därefter flyttade hon till Palazzo Riario, idag känt som Palazzo Corsini, som blev hennes permanenta bostad fram till hennes död.

Kristinas liv i Rom blev inte vad många hade förväntat sig. Hon var inte den traditionellt fromma kvinna påven hade hoppats på. Tvärtom levde hon ett fritt liv med många manliga vänner och chockerade den romerska aristokratin med sitt emanciperade uppträdande. Redan vid karnevalen i februari 1656 satt hon på hedersplats under en kunglig baldakin omgiven av kardinaler och adelsfamiljer för att titta på iscensatta tornerspel mellan plymklädda riddare och amasoner.

Kardinal Decio Azzolino, Kristinas livskärlek

I Rom mötte Kristina kardinalen Decio Azzolino den yngre, en man som skulle bli hennes livs största kärlek. Hundratals brev från deras brevväxling har bevarats och vittnar om en nära och intensiv relation. Trots Azzolinos celibatlöfte tillbringade han långa nätter i Kristinas palats, och påven skrev vid flera tillfällen till kardinalen och påminde honom om att de nattliga besöken var opassande.

Närmare 20 år efter deras första möte skrev Kristina om Azzolino att kardinalen var en gudomlig och oförliknelig man som var henne kärare än livet och förmådde allt hos henne. Den svenska professorn Marie-Louise Rodén hittade efter elva års forskning ett dokument från påven som visade att han krävde att Azzolino skulle sluta besöka Kristina på nätterna. Moderna historiker tolkar därför relationen som sannolikt en sexuell kärleksaffär.

När Kristina dog gjorde hon Azzolino till sin universalarvinge. Han avled själv bara sju veckor senare.

Livet i Rom: mecenat och fri ande

Kristina kom att bli en av Roms mest inflytelserika kulturpersonligheter under andra hälften av 1600-talet. Hon byggde upp ett av Europas största privatbibliotek och samlade dessutom konst, manuskript och vetenskapliga föremål från hela kontinenten. Hennes palats blev därmed en samlingsplats för tidens främsta tänkare, författare och musiker. Samtidigt underhöll hon ett hov med omkring 200 anställda och engagerade sig djupt i alkemi och esoteriska studier tillsammans med kardinalen Azzolino.

Hennes ekonomi var dock instabil. Hon hade tillförsäkrat sig stora inkomster från Sverige vid abdikationen, men pengarna uteblev periodvis och hon fick allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Hon gjorde flera resor under sin tid i Rom, bland annat till Frankrike 1656 och 1657-1658, till Sverige 1660-1661 och till Hamburg vid flera tillfällen. Dessutom konspirerade hon för att ta makten i Neapel och kandiderade till och med till den polska tronen.

I kyrkopolitiken var hon aktiv och hade nära kontakt med flera påvar. Hon stödde kardinaler, finansierade konstprojekt och drev sina egna politiska intressen. Vänskapen med Decio Azzolino var dock djupare och mer uthållig än någon annan relation i hennes liv, och de utbytte hundratals brev under flera decennier.

Tidslinje av Kristinas dramatiska liv

Döden och begravningen

Drottning Kristina avled efter en kort sjukdomstid i sitt hem i Palazzo Riario klockan sex på morgonen den 19 april 1689. Hon blev 62 år gammal. I sitt testamente hade hon önskat sig en enkel begravning, men däremot ordnade hennes universalarvinge kardinal Decio Azzolino en av Roms mest påkostade begravningsceremonier.

Begravningsgudstjänsten hölls i Chiesa Nuova den 23 april 1689 och därifrån bars hennes kropp i procession till Peterskyrkan. Idag vilar hon i en marmorsarkofag i Grotte Vaticane, beläget tre meter under Peterskyrkans basilika. Dessutom är hon en av få kvinnor som ligger begravda där, sida vid sida med påvar och katolska kyrkans stormän. År 1702 restes därtill ett gravmonument över henne i själva Peterskyrkan, ritat av arkitekten Carlo Fontana.

Kristinas arv i kultur och historia

Få svenska regenter har inspirerat lika många konstverk som drottning Kristina. Hennes liv har varit ämne för hundratals böcker, pjäser, operor och filmer.

Greta Garbos film Queen Christina från 1933 är fortfarande en av de mest kända Hollywood-tolkningarna av henne. Senare har Mika Kaurismäkis film The Girl King från 2015 berättat hennes historia för en ny generation. TV4-serien Drottningarna från 2020, ledd av skådespelaren Sofia Helin, ägnade dessutom ett helt avsnitt åt hennes liv.

I svensk akademisk forskning har Kristina varit ett återkommande ämne i flera hundra år. Varje generation av historiker har dessutom gjort sin egen tolkning av hennes person, motiv och politiska gärning. Hon har således beskrivits både som visionär, manhaftig, frigjord, beräknande och labil.

Den moderna forskningen har däremot särskilt fokuserat på hennes roll som tidig feministisk symbol och hennes betydelse som mecenat för konst och vetenskap. Historikern Peter Englund skrev boken Silvermasken om hennes liv som därefter har getts ut i flera utökade upplagor.

Kristina är den sista regenten ur Vasaätten på Sveriges tron. Efter henne tog Pfalziska huset över med kusinen Karl X Gustav, som därefter regerade Sverige fram till 1718. Hennes abdikation och konvertering förändrade det religiösa och politiska landskapet för all framtid, och händelsen fortsätter att vara en av de mest debatterade i svensk historia. Vill du läsa om senare kvinnliga gestalter på tronen kan du fördjupa dig i drottning Silvia och hennes liv, eller läsa om kungaparets guldbröllop 2026.

Frågor och svar om drottning Kristina

När föddes drottning Kristina?

Kristina föddes den 7 eller 8 december 1626 på Stockholms slott. Hennes far Gustav II Adolf uppgav den 7 december medan Kristina själv hävdade den 8 december.

Vid vilken ålder blev Kristina drottning?

Hon blev drottning vid sex års ålder när hennes far Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Eftersom hon var för ung tog en förmyndarregering över styret fram till 1644.

Vem styrde Sverige under Kristinas barndom?

En förmyndarregering ledd av rikskanslern Axel Oxenstierna styrde Sverige från 1632 till 1644. Därefter blev Kristina myndig och övertog riksstyret själv den 8 december 1644.

När abdikerade Kristina?

Hon abdikerade den 6 juni 1654 på Uppsala slott till förmån för sin kusin Karl X Gustav. Hon var då 29 år gammal.

Varför konverterade Kristina till katolicismen?

Kristina hade länge dragits till katolicismen genom sitt umgänge med katolska tänkare som Pierre Chanut och René Descartes. Hon kände att den katolska tron inte gick att förena med rollen som drottning i ett protestantiskt Sverige.

Var dog drottning Kristina?

Hon dog i sitt hem Palazzo Riario i Rom den 19 april 1689. Hon blev 62 år gammal och dödsorsaken anses vara lunginflammation.

Var ligger drottning Kristina begravd?

Hon ligger begravd i Grotte Vaticane under Peterskyrkan i Vatikanen. Ett gravmonument restes över henne 1702 av arkitekten Carlo Fontana.

Varför gifte sig aldrig Kristina?

Kristina vägrade gifta sig eftersom hon ville behålla sin personliga frihet. På 1600-talet var en gift kvinna juridiskt underordnad sin man, vilket hon inte ville acceptera.

Vilken roll spelade Axel Oxenstierna i Kristinas liv?

Axel Oxenstierna var rikskansler och ledare för förmyndarregeringen 1632-1644. Han ansvarade för Kristinas uppfostran och utbildning enligt Gustav II Adolfs önskan.

Är Kristina den enda regerande drottningen ur Vasaätten?

Ja, Kristina är den enda regerande drottningen ur Vasaätten. Hon är också den sista regenten ur Vasaätten på den svenska tronen.