Folke Bernadotte

Kungligt

Familjebakgrund och släkt

Folke Bernadotte föddes den 2 januari 1895 i Stockholm. Han var son till prins Oscar Bernadotte, yngre bror till kung Gustav V, och hovdamen Ebba Munck af Fulkila. Hans födelse skedde under speciella omständigheter eftersom hans far hade förlorat sin svenska prinstitel och arvsrätten till kronan efter sitt giftermål 1888.

Anledningen till denna förlust var att Oscar hade gift sig med Ebba Munck af Fulkila, som visserligen var av adlig börd men inte av kunglig härkomst. Enligt successionsordningen krävdes regerande monarkens samtycke för giftermål, och dåvarande kung Oscar II ville inte godkänna äktenskapet. Oscar valde att gå sin egen väg, vilket ledde till att han och hans barn istället tilldelades den luxemburgska adelstiteln greve af Wisborg av Storhertig Adolf av Luxemburg. Folke blev därmed greve från födseln med en titel som inte gav honom någon plats i den svenska tronföljden.

Trots förlusten av prinstitlarna fortsatte familjen Bernadotte af Wisborg att vara en del av den utvidgade kungafamiljen. Folke växte upp i Stockholm och fick en uppfostran som präglades av aristokratiska värden men också av faderns starka religiositet. Prins Oscar engagerade sig djupt i KFUM och Lapska missionens vänner och blev i folkmun kallad ”den svarte prinsen” på grund av sitt religiösa engagemang. Han uppmuntrade sina barn att på samma sätt ta ansvar för humanitärt arbete.

Folke Bernadottes hela liv och humanitära insatser dokumenteras utförligt i Nationalencyklopedin.

Militärkarriär och Röda Korset

Som ung man gick Folke Bernadotte i Nya Elementarskolan i Stockholm och avlade studentexamen 1913. Därefter utbildade han sig till kavalleriofficer vid Karlberg och avlade officersexamen 1915. År 1918 blev han löjtnant vid Livregementets dragoner, avancerade 1930 till ryttmästare vid Livregementet till häst och utnämndes till major 1941. Trots officersbakgrunden visade han tidigt intresse för humanitärt arbete.

Folke Bernadotte engagerades i Svenska Röda Korset där han först blev vice ordförande 1943 och sedan formellt ordförande 1946. Organisationen blev hans plattform för internationellt humanitärt arbete och gav honom det kontaktnät han senare skulle använda i sina mest berömda räddningsaktioner.

Parallellt ledde han Sveriges scoutförbund från november 1937 och tog över prins Gustaf Adolfs ordförandeklubba i Svenska Scoutunionen 1947. För sina insatser inom scoutrörelsen tilldelades han 1941 utmärkelsen Silvervargen. Dessutom var han ordförande i Simfrämjandet, Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening och Skytteförbundens överstyrelse.

År 1928 gifte han sig med amerikanskan Estelle Manville från en förmögen affärsfamilj utanför New York. Bröllopet ägde rum den 1 december i episkopalkyrkan St. Johns i Pleasantville, och det var första gången en medlem av en europeisk kunglig familj gifte sig på amerikansk mark.

Paret fick fyra söner, men två av dem dog i tidig ålder. Familjen bodde i Stockholm men reste ofta till USA och hade därigenom ett brett internationellt nätverk.

Vita bussarna 1945

Folke Bernadottes mest berömda gärning är räddningsaktionen med de vita bussarna under andra världskrigets slutskede. Hans första möte med SS-ledaren Heinrich Himmler ägde rum den 16 februari 1945. Bernadottes officiella uppdrag var att inspektera den svenska Röda kors-personalen i Berlin, men hans verkliga mål var att förhandla om frigivande av skandinaviska fångar ur tyska koncentrationsläger.

Förhandlingarna med Himmler fortsatte under flera veckor. I takt med att tyskarnas fronter sviktade blev Himmler mer villig att gå med på Bernadottes förslag. Den 15 april 1945 lyckades den svenska konvojen få loss drygt 400 danska judar från koncentrationslägret Theresienstadt, en av de mest dramatiska enskilda räddningsaktionerna under hela kriget. Vid det sista mötet natten mellan den 23 och 24 april 1945 i Lübeck fick Bernadotte slutligen tillåtelse av Himmler att transportera vem han ville, vart han ville, helt utan restriktioner.

Bussarna målades vita med stora röda kors så att de skulle vara tydligt synliga som humanitära fordon. Totalt deltog 75 fordon, varav 36 vitmålade bussar, tillsammans med en stab på omkring 250 personer, majoriteten svenska militärer.

Trots att det allierade flyget bombade tyska vägar och järnvägar lyckades expeditionen genomföra sitt uppdrag under några av krigets mest dramatiska veckor. Operationen genomfördes i största möjliga hemlighet eftersom mediebevakning skulle ha upprört Hitler och äventyrat hela aktionen. Läs mer om aktionen i Svenska Röda Korsets egen dokumentation.

Räddningsaktionen utvidgades successivt till att inkludera fler nationaliteter. Enligt Svenska Röda Korsets senare forskning räddades totalt cirka 15 345 fångar, varav 7 795 var skandinaver och 7 550 kom från andra länder. Bernadotte själv uppskattade antalet till 19 700 personer, medan vissa senare historiker landar högre. Bland de räddade fanns många judar från Theresienstadt och Ravensbrück.

De räddade fördes via Danmark till Malmö där de kunde återhämta sig innan de antingen återvände hem eller stannade i Sverige. Vid det sista mötet i Lübeck erbjöd Himmler dessutom en separatfred till västmakterna genom Bernadotte, ett erbjudande som vidarebefordrades men förkastades av de allierade som krävde ovillkorlig kapitulation.

Bernadottes egna böcker

Bara några veckor efter krigsslutet i Europa gav Folke Bernadotte ut boken Slutet 1945. Den 161 sidor långa boken har undertiteln ”Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder”. Det var första gången någon utanför Tyskland berättade om de hemliga förhandlingarna med Heinrich Himmler och nazismens ledande gestalter. Boken kom ut i flera upplagor och översattes till många språk.

Bernadotte fortsatte att skriva och gav 1947 ut Människor jag mött, en samling porträtt av kända personer han träffat under sin karriär. Året därpå kom självbiografin I stället för vapen. Hans sista bok Till Jerusalem publicerades postumt 1950 och beskrev hans erfarenheter som FN-medlare. Böckerna gör Bernadotte till en av få svenskar som dokumenterat sina egna möten med både nazistledare och Mellanösterns politiska aktörer i förstapersonsperspektiv.

FN-uppdraget 1948

Efter krigsslutet fortsatte Folke Bernadotte sitt arbete inom Röda Korset och blev en av världens mest kända humanitära ledare. När FN den 29 november 1947 antog resolution 181 om delning av Palestina utbröt en omedelbar konflikt mellan judar och araber. När staten Israel utropades den 14 maj 1948 anfölls landet dagen därpå av fem arabiska grannländer.

I maj 1948 fick Folke Bernadotte ett meddelande från FN:s generalsekreterare Trygve Lie. FN sökte en medlare och valet hade fallit på honom. Den 21 maj 1948 utsågs han till FN-medlare i Palestina, världens första medlare under FN:s flagg.

Den svenska regeringen var skeptisk till uppdraget och oroad över riskerna, men Bernadotte accepterade ändå. På en presskonferens samma kväll förklarade han att han aldrig hade varit i Palestina och reste dit utan förutfattade meningar om situationen.

Han inledde omedelbart en pendlingsdiplomati med hjälp av ett vitmålat FN-flygplan. Efter bara två veckors medling lyckades han utlysa en fyra veckor lång vapenvila som trädde i kraft den 11 juni 1948.

Under vapenvilan ägnade han stor kraft åt att organisera övervakningen och engagerade sig samtidigt djupt i de palestinska flyktingarnas situation. Hans arbete lade grunden för både UNTSO, FN:s första internationella fredsinsats, och UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar. Bakgrunden och betydelsen av uppdraget beskrivs närmare av Folke Bernadotteakademin.

Fredsplanerna och motståndet

Bernadottes första fredsförslag lade han fram den 27 juni 1948. Förslaget innebar en union mellan två medlemsstater och undvek därmed att direkt ge statsbildning till någon av parterna. Det fick litet stöd och förkastades av båda sidor.

Hans reviderade plan, som presenterades den 16 september 1948, erkände oförbehållsamt staten Israel men innebar att Negev skulle bli arabiskt territorium, medan västra Galileen skulle inkluderas i Israel. Dessutom föreslog han att de palestinska flyktingarna skulle få rätten att återvända till sina hem.

Förslaget mötte hårt motstånd från delar av den israeliska sidan. Den sionistiska terrororganisationen Lehi, känd som Sternligan, ansåg att Bernadotte stod i vägen för ett storisrael. Gruppen hade flera ledande personer som senare skulle få höga positioner i den israeliska regeringen. Bland dem fanns Yitzhak Shamir som blev premiärminister 1983 till 1984 och 1986 till 1992.

Mordet i Jerusalem 17 september 1948

Den 17 september 1948 var Folke Bernadotte på väg till en middag i Jerusalem när hans trebilars konvoj hejdades vid en vägspärr på Palmach-gatan i stadsdelen Katamon. Fyra män i israeliska militäruniformer klev ut ur en jeep och blockerade vägen. Bernadotte och hans medarbetare trodde först att det var en vanlig passkontroll, men i själva verket handlade det om en planerad avrättning.

En av männen, den 26-årige Yehoshua Cohen, stack in sitt automatvapen genom bilfönstret och avlossade sex skott mot Bernadotte. Den svenske greven dog omedelbart. Bredvid honom satt den franske översten André Sérot som dödades med sjutton skott. Sérot hade bytt plats i bilen under dagen för att personligen kunna tacka Bernadotte för att de vita bussarna räddat hans fru från koncentrationslägret Dachau 1945.

Mordpatrullen leddes av Yehoshua Zettler, Sternligans befälhavare i Jerusalem. Beslutet att mörda Bernadotte hade fattats av Sternligans trepersonsledning bestående av Yitzhak Shamir, Nathan Yellin-Mor och Israel Eldad. Stabschefen Åge Lundström överlevde attentatet, sannolikt eftersom han hade bytt plats med Sérot under dagen.

Efterspelet

Mordet på en FN-medlare under FN-flagg var en av efterkrigstidens mest dramatiska politiska händelser. Israel var bara fyra månader gammalt som stat och händelsen ställde landet i en internationellt svår sits. Flera medlemmar av Sternligan fängslades en kort tid, men ingen dömdes någonsin för brottet.

I en rapport till FN i maj 1949 förklarade den israeliska regeringen att inga enskilda personer hade kunnat bindas till brottet, trots indicier som pekade mot Sternligan. När preskriptionstiden för mordet gick ut 1968 trädde flera medlemmar ur Sternligan fram och erkände öppet att de låg bakom dådet. De fick aldrig några rättsliga konsekvenser.

Flera av mördarna fick senare framstående positioner i det israeliska samhället. Yitzhak Shamir blev som nämnts Israels premiärminister två gånger. Premiärministern Menachem Begin instiftade 1980 ett militärt dekorationsband uppkallat efter Lehi. För många i Israel betraktas mördarna fortfarande som hjältar.

Viktiga årtal

Kopplingen till kung Carl XVI Gustaf

Folke Bernadotte var gudfar till Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf. Kungens fullständiga namn är Carl Gustaf Folke Hubertus, och förnamnet Folke togs med för att hedra hans gudfar. Carl XVI Gustaf var bara två år gammal när hans gudfar mördades och har därför inga personliga minnen av honom.

Relationen mellan Folke Bernadotte och den svenska kungafamiljen var nära. Han var prins Oscars son och därmed kung Gustav V:s brorson. Prins Oscar var i sin tur farbror till blivande kung Gustaf VI Adolf, vilket gjorde Folke till kusin med Gustaf VI Adolf. Denna släktkoppling ledde till att Folke blev gudfar när den blivande Carl XVI Gustaf föddes 1946.

Det svenska kungahuset har aldrig avlagt ett officiellt statsbesök i Israel sedan statens grundande, något som bryter mönstret för Sveriges övriga diplomatiska och handelsförbindelser med landet. Detta tolkas av många som en tyst markering från kungafamiljen mot mordet på Folke Bernadotte och den uteblivna rättvisan efter dådet. När kronprinsessan Victoria valde namnet Estelle till sin dotter 2012 spekulerade dessutom svenska medier i om det var en hyllning till Estelle Bernadotte, Folkes hustru.

Arvet efter Folke Bernadotte

Folke Bernadotte fick en storslagen statlig begravning i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm den 26 september 1948. Hans katafalkvagn drogs av fyrtioåtta scouter och kistan täcktes med den svenska flaggan. På kistan låg hans scoutkäpp, rödakorsmössa och en vit nejlika.

Hundratusentals sörjande kantade begravningskortegen. Trots att han själv hade önskat sig en enkel begravning blev den en stor internationell tilldragelse. Han ligger idag begravd i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Solna, strax norr om Stockholm.

Folke Bernadottes humanitära insatser har gjort honom till en av Sveriges mest hyllade profiler från andra världskriget. De vita bussarna har blivit en symbol för svenskt humanitärt engagemang och räknas som en av de mest kända räddningsoperationerna under hela kriget. Hans namn lever vidare i Folke Bernadotteakademin, i gator uppkallade efter honom i både Ramallah och Gaza, samt på flera minnesmärken runt om i världen. År 1998 tilldelades han dessutom postumt Dag Hammarskjöld-medaljen som en av de tre första mottagarna, en utmärkelse som ges till FN-personal som fallit i tjänsten.

Medlaruppdraget i Israel-Palestina-konflikten misslyckades politiskt, men hans insats som FN:s första medlare fick avgörande betydelse för hur senare fredsuppdrag utformades. Många av de frågor han försökte lösa kring palestinska flyktingar och delningen av Jerusalem är fortfarande högaktuella idag, nästan åttio år efter hans död.

I Israel diskuteras mordet fortfarande och i september 2024 lyfte den svenska riksdagsledamoten Jamal El-Haj en motion om att kräva att Israel ger en officiell ursäkt och ekonomisk kompensation till Folke Bernadottes familj. Något sådant beslut har dock aldrig fattats av israeliska myndigheter, vilket innebär att mordet förblir oavslutat juridiskt och historiskt.

Frågor och svar om Folke Bernadotte

Vem var Folke Bernadotte?

Folke Bernadotte var greve af Wisborg, brorson till kung Gustav V och vice ordförande i Svenska Röda Korset. Han ledde räddningsaktionen med de vita bussarna 1945 och blev FN:s första medlare 1948.

Vad var de vita bussarna?

De vita bussarna var en svensk räddningsaktion under andra världskrigets slutskede som räddade drygt 15 000 människor från tyska koncentrationsläger. Bussarna målades vita med röda kors för att synas tydligt och skiljas från militära fordon.

När mördades Folke Bernadotte?

Han mördades den 17 september 1948 i Jerusalem av medlemmar av den sionistiska terrororganisationen Lehi, även kallad Sternligan.

Vilka mördade Folke Bernadotte?

Mordet utfördes av en grupp ledd av Yehoshua Zettler. Yehoshua Cohen avlossade de dödande skotten. Beslutet att mörda Bernadotte fattades av Sternligans trepersonsledning där Yitzhak Shamir var en av de drivande.

Varför mördades Folke Bernadotte?

Lehi-medlemmarna ansåg att Bernadottes fredsplan stod i vägen för ett storisrael, eftersom han förespråkade en arabisk stat vid sidan av Israel och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.

Är Folke Bernadotte släkt med kung Carl XVI Gustaf?

Ja, Folke Bernadotte var gudfar till Carl XVI Gustaf och släkt via prins Oscar Bernadotte, som var bror till kung Gustav V. Kungens fullständiga namn är Carl Gustaf Folke Hubertus, där förnamnet Folke togs med för att hedra gudfadern.

Varför var Folke Bernadotte greve istället för prins?

Hans far prins Oscar förlorade sin svenska prinstitel 1888 efter giftermål med en hovdam utan kungens samtycke. Familjen tilldelades istället titeln af Wisborg av Storhertig Adolf av Luxemburg 1892, och Folke blev därmed greve från födseln.

Dömdes någon för mordet?

Nej, ingen dömdes någonsin för mordet. När preskriptionstiden gick ut 1968 erkände flera Sternligan-medlemmar offentligt sin inblandning men fick aldrig några rättsliga konsekvenser.

Vad är Folke Bernadotteakademin?

Folke Bernadotteakademin är en svensk myndighet grundad 2002 som arbetar för fred och säkerhet i världen. Den utbildar personal för internationella fredsuppdrag och är uppkallad till Folke Bernadottes minne.

Vem dog tillsammans med Folke Bernadotte?

Den franske översten André Sérot dödades också i attacken. Sérot hade bytt plats i bilen för att personligen tacka Bernadotte för att de vita bussarna räddat hans fru från koncentrationslägret Dachau 1945.